En ny standard har blivit antagen av den engelska kennelklubben. Den
kommer via FCI till Sverige.
Svenska Kennelklubben, SKK, översätter den och standarden går därefter på remiss till
specialklubben.
Slutligen kommer översättningen att tas upp för beslut i SKK's standardkommitté,
varefter den gäller även i Sverige. Fram till dess gäller nedanstående standard i
Sverige. De som vill se hur de nya standarden lyder kan gå in på "the New
Standard"
STANDARD - RASBESKRIVNING
för tibetansk terrier
FCI-standard 209 b
KC1986
URSPRUNGSLAND: Tibet
HEMLAND: England
BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Tibetansk terrier är en vall- och vakthund från Tibet, där den
återfanns främst bland nomader, men även i byar. Dess mycket speciella
raskarakteristiska gjorde den mycket lämpad för sin uppgift, och hjälpte den att under
århundranden över leva i Tibets karga landskap och klimat.
Förmågan att kunna ta sig uppför branta bergssidor, att mitt i ett språng kunna ändra
språngets riktning/längd eller att exempelvis kunna springa på skare utan att trampa
igenom fascinerar.
Konstruktionen ger en väl avvägd kombination av smidighet, styrka och snabbhet.
Rasens tibetanska namn är Dhokhi apso, och den är ingen terrier.
HELHETSINTRYCK
Tibetansk terrier är en medelstor, robust och i stort sett,
kvadratiskt byggd hund; uttrycket är bestämt. Den är livlig, godmodig och en trogen
kamrat med många tilltalande egenskaper.
Till temperamentet är den öppen, alert, intelligent och modig; varken vild eller
stridlysten.
Intar en återhållsam attityd mot främlingar.
HUVUD
Skallen skall vara medellång, varken bred eller grov, något
avsmalnande från öra till öga, inte välvd men inte heller absolut flat mellan öronen.
Okbågarna är böjda, men inte så överutvecklade att kinderna verkar utstående. Stopet
skall vara markerat men utan överdrift. Nospartiet är kraftigt med väl utvecklad
underkäke.
Nospartiets längd från ögonen till nackknölen skall vara lika med längden från
ögonen till nackknölen.
Nosspegeln skall vara svart.
Huvudet skall vara rikligt beklätt med långt hår, som faller ned framför ögonen.
Hakan skall ha ett litet, men inte överdrivet rikligt, skägg.
ÖGON
Ögonen skall vara stora, runda, varken utåtstående eller
insjukna. De skall sitta ganska långt isär och vara mörkbruna. Ögonlocksränderna
skall vara svarta.
ÖRON
Öronen skall vara hängande, men får inte ligga alltför tätt
intill huvudet. de skall vara v-formade, rikt hårbeklädda och inte alltför stora.
BETT:
Saxbett eller omvänt saxbett med incisiverna ansatta rakt och
jämnt i en bågform i käken.
KROPP
Kroppen skall vara mycket muskulös, kompakt och kraftfull.
Längden från skulderbladsspets till svansrot är lika med mankhöjden. Välutvecklad
bröstkorg. Bröstryggen skall vara plan. Ländpartiet skall vara kort och lätt välvt;
korset plant.
FRAM- OCH BAKBEN
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda, frambenen skall vara
raka, parallella och rikligt hårbeklädda; mellanhanden skall vara lätt vinklad.
Bakbenen skall vara rikligt hårbeklädda, knälederna välvinklade och hasorna lågt
ansatta.
TASSAR
Tassarna skall vara stora, runda och rikligt hårbeklädda mellan
tår och trampdynor. Tassarna skall inte vara välvda, utan hunden skall stå väl ned på
trampdynorna.
SVANS
Svansen skall vara medelång, ganska högt ansatt och bäras lätt
ringlad över ryggen. Den skall vara rikligt hårbeklädd. Svansen har ofta en knyck nära
svansspetsen, vilket är tillåtet.
RÖRELSER
Jämna, vägvinnande rörelser med kraftigt påskjut. Vid skritt
och trav förs bakbenen varken innanför eller utanför frambenen utan löper i samma
spår.
PÄLS
Pälsen består av täckhår och underull. Underullen skall vara
tät och mjuk. Täckhåret skall vara rikligt, långt och fint, men inte silkeslent eller
ulligt. Det är antingen rakt eller vågigt, men aldrig lockigt.
FÄRG
Vit, guld, creme, grå eller rökfärgad, svart, två- eller
trefärgad.
Alla färger är egentligen tillåtna utom choklad- eller leverfärg.
MANKHÖJD
Hanhund: 35, 6- 40, 6 cm
Tik: något lägre
FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.